Detta skrev jag innan jag åkte till Spanien med min kära vän och hennes familj. 

Egentligen var de jag som fick se upp. För att göra en lång historia lite kortare. 

Det var första gången utomlands, första gången jag skulle få flyga. Jag åkte med Louise och hennes familj. Jag och Louise hade en egen lägenhet att dela på. 

Jag tyckte de skulle bli så kul, skulle få upptäcka en ny värld, ny människor. 

Jag var så uppspelt och ville bara komma fram.

Jag och Louise åkte ensamma ner och möttes upp hennes familj där nere. 

Hela resan ner gick bra, blev varmt välkomna av alla där. 

Josh fyllde år när vi kom dit, så jag och Louise skyndade oss till rummet och duschade och fixade oss lite snabbt. Sen sprang vi iväg till dom andra på Harrys. Vi hade en toppen kväll där, allt va bra och vi hade så grymt kul. 

Påvägen tillbaka till hotellet, sprang vi och klev på kackerlackor. Dom va grymt stora, typ en dm. 

När vi kommer till lägenheten lägger vi oss i sängen för att sova, jag somnar nästan på en gång.

Men efter en stund vaknar jag och ser att Louise inte ligger bredvid mig. Jag får panik och skriker på henne "Louise vart fan är du?". Och skrika skulle jag verkligen inte gjort, för när jag skrek börja en spya krypa fram. 

Jag sprang till toan. (tänkte absolut inte på att de va halt efter att vi hade duschat) påväg till toan hör jag ett nästan tyst ljud av Louise röst, "jag är här". Sen försvinner jag. 

Vaknar upp nästan lika snabbt, och hör hur Louise bara skriker på mig och jag fattade ingenting. Jag kollar mig runt och ser blod överallt, men ser inga sår på min kropp. Louise fortsätter skrika på mig och vet inte vad hon ska göra, vi kommer till slut fram till att hon ska ringa sin mamma. 

Jag ställer mig upp för att kolla mig i spegeln, tyvärr kommer jag inte ihåg den bilden i mitt huvud. Men efter det sätter jag mig ner på golvet igen och svimmar av. 

Vaknar av flera röster och folk som drar i mig, Louise står och visar mig MINA tänder, mina tänder som ska sitta i min munnen. Jag får panik och börjar gråta, jag förstod det inte förrän då, att de faktiskt va allvarligt. 

Louise och hennes mamma hjälper mig ut i taxin till akuten. 

På akuten fick jag ligga i timmar, för att få svar från Sverige och försäkringskassan. Dom sydde i alla fall ihop ett öppet stort sår på hakan och gav mig bedövning. 

Där låg jag på akuten från 2 på natten till 9 på morgonen, jag och Louise mamma delade på en liten brits och försökte sova. 

När dom fick tag på Trygg-Hansa, fick jag ett eget rum och dropp, fick inte äta eller nått utifall dom skulle behövs operera. 

Klockan tickade och det hände nästan ingenting. Framåt 2 på eftermiddagen kom våra vänner från hotellet med min mobil och lite ombyte. 

Senare på eftermiddagen kom det en specialist och kollade på mina tänder. Hon sa att hon inte kunde göra nått nu, utan att jag fick vänta tills jag kom hem. 

Vi skulle va där i två veckor, och jag såg ut som skit. 

Jaja, tänkte jag och kände att jag absolut inte ville åka hem, de va ju trots allt min första resa. Så jag stannade kvar och hade en grym resa ändå! 

Och jag träffa så mycket nya människor och vänner. En resa för livet.